Det är kul att vara ute.

Nu har valparna fyllt fyra veckor i onsdags. Vi har det bra, jag sover gott och väcker de små så fort jag smugit ut med Soya så hon har fått göra sina morgonbehov.
När jag har gjort i ordning deras mat så sätter jag tallriken på min uteplats och alla valparna kommer snabbt ut och springer och kissar och sedan äter de som bara den. Därefter är det dags att leverera nummer tv, och det gör de en efter en så sedan är det avklarat.
De är så nyfikna och roliga så jag kan titta på dem hur länge som helst.

Capo myser ute i korgen.

Vad är det där?

Visst är jag söt?

Jag är faktiskt lite busig, ser ni det i min blick kanske.

Jag har tagit ut några tunnlar, lite roliga leksaker och en gammal korg. De prövar sig fram med olika saker och är tämligen orädda för att bara ha varit ute i 2 dagar. De blev lite rädda när grannens osäkra hund skällde mörkt då han fick syn på dem, men inte värre än att de på låga ben gick och satte sig vid ingången till där de bor. Det kallar jag självbevarelsedrift, för det var inget snällt nyfiket wow, nej ett osäkert mörkt skall som fick de små att rysa.
Idag har vi haft besök av valpköpare, och Soya är så vänlig och trygg med alla besökare och visar gärna upp sina valpar, bara de som kommer har tid att kela lite med henne också.
Soya går i ibland och matar dem och det tycker de så klart är toppen. Men jag anar att snart är det slut med sådan lyx.
Nu är det sen kväll och jag hör att de har sin mamma hos sig. Nu gör vi nattinatti!